Det är nu ca 15 år sedan Rosita Grönfors startade och bildade föreningen Internationella Romska och Resande Kvinnocenter som strävar efter att stärka romska och resande kvinnors självkänsla och möjliggöra deras delaktighet i samhället.
– Samtidigt ville föreningen dela med sig av kunskaperna och fakta gällande den romska gruppens situation i Sverige och Internationellt.
Beslutet att då även starta en speciell jour för romska kvinnor berodde inte av att kvinnomisshandel skulle vara ett specifikt romskt problem.
– Det är ett samhälleligt problem. Men i den romska kulturen har det inte varit självklart att vända sig med förtroende till myndigheter eller representanter för majoritetssamhället, så genom att välkomna speciellt romska kvinnor har vi även kunnat fylla en kunskapslucka inom en minoritet som ofta blir bortglömd.
Rosita tar sina egna föräldrar som exempel. Finska romer som flyttade till Sverige på 1960-talet. De livnärde sig på handel och för den generationen var det mera regel än undantag att hålla sig vid sidan av samhället, eftersom man då klarade sig bättre undan till exempel ingripande från myndigheter. Ett sätt att överleva för en i århundraden förtryckt grupp men med baksidan att exempelvis utsatta kvinnor inte självklart vänder sig till de etablerade institutionerna när de utsätts för misshandel och övergrepp.
Inom den romska kulturen lever på många håll gamla traditioner kvar, som att gifta bort unga flickor, hederskultur och mansdominans.
– Vi har jobbat hårt med att förhindra bortgifte och hedersrelaterat våld. Samtidigt vill vi stärka kvinnorna att stå på sig och inte överge sin romska kultur.
– Vi vill sprida kunskap om den romska gruppens seder och kultur och det hedersrelaterade våldet som förekommer. Det är många som ringer mig med frågor, vi vet att behovet finns, säger Rosita Grönfors.
– Många romska kvinnor missbrukar tabletter, de orkar inte med belastningarna i den mansdominerade romska gruppen, berättar Rosita.
Missbruk är en av flera faktorer som kan göra våldsutsatta romska kvinnors situation särskilt svår.
Myndigheter och andra instansers bristande kunskap om romska kvinnors situation och hennes konsekvenser var en av anledningarna till att Rosita startade kvinnojouren tillsammans med några andra romska kvinnor och unga tjejer, kvinnojouren drivs idag som ett stödboende.
– Jag insåg att romska kvinnor inte hade någonstans att vända sig om de utsätts för våld. De romska kvinnorna söker sig sällan till myndigheter och när de gör det blir de oftast inte trodda. Både myndigheter och kvinnojourer vill väl men de har svårt att hantera den speciella problematiken, menar Rosita Grönfors.
Med hjälp av Volontärer kan vi erbjuda juridiskt stöd och hjälpa till med kontakter med myndigheter. Vi tar emot romska kvinnor från hela landet och från de som kommer från andra skandinaviska länder.
– Det kan vara så att kvinnan inte har någon legitimation, kan mycket lite svenska och har missbruksproblem. Hon kanske inte är skriven någonstans, vilket gör det svårt att veta vilken kommun som har ansvar att hjälpa henne. Det kan också vara så att hon inte bara är utsatt av sin man utan av hela mannens släkt, en typ av hedersrelaterat förtryck och våld. När en kvinna kommer till oss får vi lyfta på många stenar och försöka bygga en plattform för att hon ska få en rimlig chans att börja ett nytt liv.
Rosita hoppas särskilt på att handläggare inom socialtjänsten hör av sig, när man ser att en klient har behov av oss, men även vid frågor om de problem som finns inom andra områden som vi har kunskap om.
– Min önskan är att handläggarna skulle använda sig mer av oss för att få kunskap om romernas situation. Det skulle göra det lättare för dem att ta vettiga beslut och för våldsutsatta romska kvinnor att skapa sig ett bra liv.
Men även de stödboende och kvinnojourer som finns i Sverige måste bli bättre på att ta emot och bemöta romska kvinnor menar Rosita.
Hör gärna av er om ni behöver information om de romska kvinnornas situation eller i specifika situationer!
– Samtidigt ville föreningen dela med sig av kunskaperna och fakta gällande den romska gruppens situation i Sverige och Internationellt.
Beslutet att då även starta en speciell jour för romska kvinnor berodde inte av att kvinnomisshandel skulle vara ett specifikt romskt problem.
– Det är ett samhälleligt problem. Men i den romska kulturen har det inte varit självklart att vända sig med förtroende till myndigheter eller representanter för majoritetssamhället, så genom att välkomna speciellt romska kvinnor har vi även kunnat fylla en kunskapslucka inom en minoritet som ofta blir bortglömd.
Rosita tar sina egna föräldrar som exempel. Finska romer som flyttade till Sverige på 1960-talet. De livnärde sig på handel och för den generationen var det mera regel än undantag att hålla sig vid sidan av samhället, eftersom man då klarade sig bättre undan till exempel ingripande från myndigheter. Ett sätt att överleva för en i århundraden förtryckt grupp men med baksidan att exempelvis utsatta kvinnor inte självklart vänder sig till de etablerade institutionerna när de utsätts för misshandel och övergrepp.
Inom den romska kulturen lever på många håll gamla traditioner kvar, som att gifta bort unga flickor, hederskultur och mansdominans.
– Vi har jobbat hårt med att förhindra bortgifte och hedersrelaterat våld. Samtidigt vill vi stärka kvinnorna att stå på sig och inte överge sin romska kultur.
– Vi vill sprida kunskap om den romska gruppens seder och kultur och det hedersrelaterade våldet som förekommer. Det är många som ringer mig med frågor, vi vet att behovet finns, säger Rosita Grönfors.
– Många romska kvinnor missbrukar tabletter, de orkar inte med belastningarna i den mansdominerade romska gruppen, berättar Rosita.
Missbruk är en av flera faktorer som kan göra våldsutsatta romska kvinnors situation särskilt svår.
Myndigheter och andra instansers bristande kunskap om romska kvinnors situation och hennes konsekvenser var en av anledningarna till att Rosita startade kvinnojouren tillsammans med några andra romska kvinnor och unga tjejer, kvinnojouren drivs idag som ett stödboende.
– Jag insåg att romska kvinnor inte hade någonstans att vända sig om de utsätts för våld. De romska kvinnorna söker sig sällan till myndigheter och när de gör det blir de oftast inte trodda. Både myndigheter och kvinnojourer vill väl men de har svårt att hantera den speciella problematiken, menar Rosita Grönfors.
Med hjälp av Volontärer kan vi erbjuda juridiskt stöd och hjälpa till med kontakter med myndigheter. Vi tar emot romska kvinnor från hela landet och från de som kommer från andra skandinaviska länder.
– Det kan vara så att kvinnan inte har någon legitimation, kan mycket lite svenska och har missbruksproblem. Hon kanske inte är skriven någonstans, vilket gör det svårt att veta vilken kommun som har ansvar att hjälpa henne. Det kan också vara så att hon inte bara är utsatt av sin man utan av hela mannens släkt, en typ av hedersrelaterat förtryck och våld. När en kvinna kommer till oss får vi lyfta på många stenar och försöka bygga en plattform för att hon ska få en rimlig chans att börja ett nytt liv.
Rosita hoppas särskilt på att handläggare inom socialtjänsten hör av sig, när man ser att en klient har behov av oss, men även vid frågor om de problem som finns inom andra områden som vi har kunskap om.
– Min önskan är att handläggarna skulle använda sig mer av oss för att få kunskap om romernas situation. Det skulle göra det lättare för dem att ta vettiga beslut och för våldsutsatta romska kvinnor att skapa sig ett bra liv.
Men även de stödboende och kvinnojourer som finns i Sverige måste bli bättre på att ta emot och bemöta romska kvinnor menar Rosita.
Hör gärna av er om ni behöver information om de romska kvinnornas situation eller i specifika situationer!